Lägger upp ett par bilder främst för att kunna länka dom till diskussionforumet www.snail2cv.com
+turned+edited.jpg)
Funderingar om den oundvikliga utvecklingen mot elbilar
Vår entusisasm inför bilen har inte ytterst med motortekniken att göra, som så många tycks tro i dessa explosionsmotorns yttersta tider, utan med bilen som symbol och identitetsmarkör. Bilen är en unik produkt som på samma gång är ett privat rum och en utrycksfull fasad med löftet om att förflytta oss dit vi vill. Vi är samtidigt i bilens rum men också i ett offentligt rum. Vill vi kan vi låta bilen vara en identitetsmarkör i detta rum, vilket den är för många. 
Uppvuxen med inte minst militärfordon, min pappa renoverade flera krigsjeepar var också min första bil en Willys Jeep från 1942. Den byttes mot en Ford Thunderbird 1960. Men jag var egentligen mer intresserad av små körglada bilar och på Thunderbirden följde ett par hundkojor och en Citroën 2CV. Därefter en mängd olika bilar och mc varav flera som jag renoverat (se listan nedan).
Idag äger jag som vardagsbil en Renault Clio Electrique - en elbil byggd 1997. Som komplement till den har vi en "långfärdsbil" i form av en Citroën Xantia -98. Nostalgin lever i min Moto Guzzi 850-T som jag renoverat och modifierat att likna en V7 Sport - en mer sportbetonad Guzzi. För mig är det självklart att aldrig mer köpa ett fordon med bara förbränningsmotor. Min nästa bil blir också plug-in elektrisk! Just nu letar jag faktiskt efter en Renault Kangoo Electrique - Clion börjar bli för liten med tre ungar.